juliaiafrika.blogg.se

- följ mina upplevelser som volontär i Ghana!

Det är en barnlek

Kategori: Ghana, Kulturkrock, Tankar

Opublicerat inlägg från det tidigare barnhemmet
 
Curling i all ära men det funkar inte alltid att skydda sina barn mot allt. Det är häftigt att se en helt annan uppfostringsteknik här en den där hemma. Barn får leka med riktiga saker, de lär sig att göra upp eld och att saker blir varma. Barnen i ghana lär sig det som behövs för det verkliga livet. Jag såg dem sitta i en grupp borta vid ett träd och jag undrade vad de höll på med, väl framme såg jag att de "lagade mat". När jag frågade dem vad de höll på med tittade de på mig och sa att de kokade ris, som att det var det mest uppenbara i världen. Kul att få en inblick i deras lekar. Ofta ser jag dem springa runt som galningar med pinnar mellan händerna, de lekar att de kör tro-tro. De springer alla på led efter varandra i sina flip-flops och det är ett under att de inte snubblar. 
 
Det som jag inte gillar med Ghanas uppfostringsteknik är att det är okej att slå barn. De finns alltid med små slag i deras tillrättavisningar, det känns så konstigt att se för hemma är det olagligt. Det var mer slag på det första barnhemmet som jag var på, där slogs alla hela tiden. Jag hörde att det pågick större tillrättavisningar med slag efter att en pojke blev ertappad med att sno pengar från oss volontärer. Han ska ha blivit slagen många gånger av Madame själv men det var inget som vi fick se. 
 
Jag tror inte att det är bra att låta barn växa upp under ständig rädsla för att bli slagna, det skapar inga balanserade och harmoniska individer. Jag tror att det skapar mer våld och att barnen som blir slagna har större tendenser att slå sina egna barn när de blir vuxna. Så det skapar inget bra samhällsklimat.
 
Jag har märkt att våldet skapar klyftor på barnhemmen och det syns tydligt att barnen har svårt att lita på varandra, det finns ingen bra gemenskap alls. De behöver varandra mer än någonsin när de inte har några föräldrar som kan ge dem stöd. Istället bildas det en maktkamp och hierarkier mellan barnen där det är alla mot alla. Det första barnen frågar varandra och oss volontärer är hur gamla vi är, det är en viktig del i hur makten upprätthålls. Om jag är äldre än vad du är så ger det mig rätten att slå dig, så per automatik så har jag mer makt än dig. 
 
På det första barnhemmet fanns det en hel kedja av tjallande. De yngre barnen var ofta rädda för de äldre om de gjorde något som ansågs fel för de visste att Madame skulle få höra det. Jag såg ofta barnen gömma saker i sina fickor om de fick en kaka tillexempel för att de inte ville att de andra barnen skulle se, de åt inte upp kakan förens de var säkra på att ingen såg dem. 
 
Det är ett tufft liv för dessa barn, som om de inte redan har det tuff nog. Men det finns också ljusglimtar i allt det jobbiga där barnen faktiskt tar hand om och bryr sig om varandra. 
 
 
Kommentera inlägget här: