juliaiafrika.blogg.se

- följ mina upplevelser som volontär i Ghana!

Med buller och brak

Kategori: Allmänt

Blixten slog ned i vart hus igarkvall, Det kanns som om jag fortfarande har hjartat i halsgropen. Jag satt i sangen och laser och lyssnar pa musik nar jag hor varldens storsta small. Jag skriker till och klammrar mig fast vid sangstommen. Gnistor flyger fran elutaget vid fonstret och det blixtrar till, en riktig urladdning. Jag sitter pa sangen och undrar vad som egentligen hande sa jag tar mig upp och kikar ut genom dorren och moter en minst lika skramd Mikael i korridoren. Han hade ocksa haft blixten inne hos sig i rummet bredvid. Nora som for tillfallet stod i duschen nar blixten slog ned sager att hon kande av en liten elektriskchock i vattnet pa golvet. Det var riktigt laskigt, det gick bara att skratta at det for det var sa overkligt.

Winneba-helg och avsked

Kategori: Allmänt

Idag ar det dags att aka till Winneba, ska bli skont! Kanner mig lite sliten efter veckan som gatt. Det har varit mycket runt omkring oss som vi inte kan paverka som elen och att vattnet i roren ar slut. Sa nu blir det att duscha i flodvatten. Tina var kontaktperson har i Ghana sa att vi bara far bada i pooler, vattenfall och havet men vad gor man nar det bara finns flodvatten att tillga?
 
Nu under pasken har barnens sysslor inte underhallits lika strikt som under vardagar sa vi har inte haft duschvatten eller toavatten. Jag har sjalv gatt ned till floden for att hamta vatten, det kanns konstigt att be barnen gora allt grovjobb for oss. Sa darfor ser jag extramycket fram emot nagra dagar ledighet med rinnande vatten och el.
 
Igar sa gav sig Daniella och Milena hem till tyskland. Vi pyntade med ballonger och serpentiner i matsalen, ar forvanad att det fick sitta uppe mer an 5 min. Tjejerna hade kopt juicepaket och pajer till alla barnen som vi delade ut. Barnen sjong sanger och tackade av Daniella och Milena med tal, allt i en salig rora, jag tror inte ens att jag horde halften av vad som sas.
 
Tjejerna har varit pa barnhemmet i ett halvar sa det var svart for nagra av barnen att se dem aka, det var manga tarar och kramar. Det ar nog sa att de aldrig kommer ses igen. Konstig tanke men det ar nog sa det kommer vara, vi ar har under en tid och sedan lagger man det bakom sig. Barnen kommer nog alltid finnas i vara tankar men det kan vara svart att halla kontakten nar man kommit tillbaka till sitt liv. En flicka var jatteledsen och tararna bara rullade, jag satt med henne i knat och forsokte att trosta henne, men vad ska man saga egentligen. Jag visar att jag finns dar genom att halla om henne istallet for att saga nagot. Under det senaste halvaret har det kommit och gatt 16 volontarer och aven jag kommer att ge mig av en dag. Men nar jag motte henne for badning pa kvallen var hon sitt soliga jag igen.
 
Jag kan tanka mig att det inte ar latt att knyta sig till manniskor nar du vet att de inte kommer att stanna. Jag vill inte ens tanka tanken pa hur det blir nar jag ska aka.
 

Utflykt till stranden

Kategori: Allmänt

Igar var vi ivag till Winneba med alla barnen pa barnhemmet. Det var en fin dag och det var skont att kunna gora nagot med dem utover det vanliga. Tva andra volontarer vid namn Milena och Daniella var de som drog ihop hela kalaset. Vi akte tro-tro som vi hyrde under dagen, de packades till bredden med barn, tummor och mat.
 
I Winneba finns det hoga palmer och fin sandstrand, det kan nog ses som ett paradis. Dit vi akte fanns det en havspool som vagorna nadde. Det var bra for barnen att bada i for vagorna var riktigt starka och slog omkull mig nagra ganger. Trots att jag forsokte vara duktig och smorja in mig sa brande jag mig mycket. Det som ar varst ar benen och fotterna sa jag far ga i helteckande nu, brande aven handerna.
 
Jag och en annan volontar som heter Nora ska tillbaka till stranden pa sondag, och stanna dar till tisdag. Det kommer vara ett pask-strandparty som vi inte vill missa. Sa det blir sa jag spenderar min pask, med en Ghaniansk ol som heter Club i handen.