juliaiafrika.blogg.se

- följ mina upplevelser som volontär i Ghana!

Tillsammans är vi starka

Kategori: Allmänt

Nu kan ni följa mina barnens och de andra volontärernas äventyr på facebook. Vi har startat en grupp för att kunna dela med oss av glädjeämnen och visa vart alla donerade pengar hamnar. Kan glatt säga att barnen nu kommer få helt nya skoluniformer tack vara Olivia och Nicole som har varit volontärer tidigare på barnhemmet.
 
Ni hittar den här!
 
 
 

Sjal och höftskynke = Bekvämt

Kategori: Byn Yamah, Kulturkrock, Norra Ghana

 
Nu när vädret kallnar och mer kläder behöver dras på så kan jag inte mer än att längta tillbaka till enkelheten i denna klädstil. Ett linne och ett fint färglattyg runt höfterna och som kronan på verket en guldig sjal runt huvudet. Denna sjal kan dölja vilken dålig hårdag som helst. Så här skulle jag vilja gå klädd varje dag, inget som skaver eller är obekvämt. Ghanianerna är duktiga på tygtryck så det finns fantastiska mängder med häftiga mönster.

Cyklar för friheten

Kategori: Donationer, Glädjeämnen, Norra Ghana, Zua Childrens Home

Latif testkör en av de nya cyklarna.

 

I den lilla byn Yamah så har alla cyklar, det finns i princip inga bilar alls. Ibland kommer det någon större buss när det är marknadsdag men that´s it. För att ta sig runt så har alla cyklar och om de inhar en egen så lånar de någon. Jag kände tidigt att barnen på barnhemmet behövde ha egna cyklar. De äldre barnen behöver möjligheten till att kunna ta sig runt i byn och känna sig fria och inte alltid behöva vara innanför barnhemmets väggar. Det blev lite pengarna över från summan vi samlade in för att bygga barnhemmets toaletter så jag tyckte att det var självklart att de skulle gå till cyklar.

 
Sagt och gjort så skaffade vi två par cyklar. Jag trodde att vi skulle behöva åka till Walewale som är den större byn i närheten men det behövdes inte, fanns helt okej cyklar i Yamah. Pastorn fick i uppgift att köpa cyklarna, som sedan visade sig kosta 150 cedi styck som är ungefär 350 kr. Jag hade så roligt åt pastorn för att han köpte cyklarna utan att prova dem först så den ena hade ett gnislande hjul och den andras sadel hade rostat fast men vad gör väl det när jag får se barnens ansikten när de inser att cyklarna är till dem. Motala som är en av de äldre pojkarna blev så glad så han hasplade ur sig "I love you". Det värmer hjärtat att se honom så glad för detta kommer verkligen att hjälpa till i deras vardag och ge dem lite mer frihet att ta sig runt. De måste ta sig till Yamah nästan varje dag för att hämta mat hos pastorn, det tar ungefär 15 min att cykla, en evighet att gå. Skaffade även varsin pakethållare till cyklarna så att det ska kunna frakta majsmjölet på ett bra sätt.
 
 
Här har vi från vänster Mutala, Osman och Waasiku. Barnen kör alltid tre stycken på cykeln samtidigt, det är lagom. Fantastiskt nog såg jag dem aldrig vurpa okull. Innan pakethållaren var på åkte de också tre på cyklarna men då fick en stå på muttrarna så sitter vid hjulet. Var jämt orolig för att de skulle fastna med tårna i hjulet.
 
 
Det var kul att se hur engagerade alla var i de nya cyklarna. Här står vi och försöker att olja loss den fastrostade sadeln.
 
 
Waasiku är en den på barnhemmet som har hand om nyklar. Vet inte om det var självutnämt men han var väldigt stolt över att cykelnyckel runt halsen. Det är vikigt för mig att barnen ska känna sig betydelsefulla och ha olika ansvarsområden. Får ta med roliga cykelutsmyckningar från Sverige nästa gång jag åker ned.