juliaiafrika.blogg.se

- följ mina upplevelser som volontär i Ghana!

Norra ghana

Kategori: Norra Ghana

Pa onsdag bar det av till norra ghana, darfor kan det vara tyst har ett tag, bara sa ni vet. Ska bli spannande. Hors snart igen, pa ett annat intenetcafe. Kram

Att byta barnhem och lämna barn

Kategori: Ghana, Tankar, Volontär

Jag trivs bra på stället som jag är på nu men jag tycker att det är jobbigt att behöva tänka på att lämna barnen, dessa små människor som vill kramas och leka. Jag tror att jag har haft det svårare att binda mig känslomässigt till dessa nya barn för att jag vet att jag måste lämna dem. Det första barnhemmet trodde jag att jag skulle stanna hela tiden på så då blev det en annan sak. Men dessa barn nu är en mellanstation innan norra Ghana för att komma bort från det första barnhemmet. 
Jag kramar dem och ger dem allt som de behöver men mitt huvud tar ändå lite avstånd för jag vet hur jobbigt det kommer bli både för dem och mig när jag ger mig av. Mitt hjärta höll på att gå mitt i tu när Noa började gråta när jag åkte från det förra barnhemmet. Jag kände mig som den hemskaste människa i världen som åkte ifrån honom när han kom springande med armarna emot mig gråtandes och jag måste hålla bort honom. 
Jag kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste ha varit för föräldrarna som lämnade sina barn. Jag tänker ofta på Noa som blev lämnad på trappan till barnhemmet utan någonting, jag undrar ofta vad för levnadsförhållanden han kommer ifrån. Det fanns inte ens en lapp med hans namn på när de hittade honom så de två tyska volontärerna fick ta hand om honom och gav honom namnet Noa. 
Det som jag inte visste var att många av barnen på barnhemmen har föräldrar eller släktingar men som inte kan ta hand om dem. Ja trodde att alla föräldrar var döda, vet inte varför jag trodde det. Några av barnen har föräldrar som gått bort i sjukdom. Det är visst ett stor problem i Ghana att människor lämnar sina barn på barnhem även fast det finns någon som kan ta hand om dem. Ibland lämnas barnen och familjen kommer och hälsar på någon gång men sedan inte hör av sig igen. Vad gör barnet då? Jag har för mig att tidigare fanns det ingen lag på hur registreringen och hanteringen av barnen skulle gå till. Då lämnades många barn för att ingen ville ta hand om dem, trots att ekonomin fanns. Nu måste en registrering ske och man måste vara säker på att föräldrarna verkligen inte kan eller har någon som kan ta hand om barnet. Att människor kan göra så mot sina barn är för mig helt oförståeligt, dessa små underbara människor. 
Jag undrar hur livet på barnhem kommer påverka barnen resten av deras liv. På det förra barnhemmet kom och gick det mer än 20 volontärer på ett halvår. Måste även vara svårt för barnen att knyta an till nya människor när de vet att de är här för en begränsad tid. 
Jag kommer under min tid här i Ghana ha fått inblick i 160 barns liv. Alla har de samma behov av att få mat och tak över huvudet men de saknar närhet och någon som lyssnar. Kulturen här i Ghana är att barnen står längst ned i hierarkin vilket gör att de ofta får ta emot mycket skit från vuxna men även från äldre barn. Jag hoppas att barnen på de barnhem som jag jobbat på ska känna sig trygga med mig och veta att jag finns där, även om det är under en begränsad tid. Jag finns i deras liv en kortare tid men hoppas att de ska få med sig något positivt inför framtiden och vetskapen om att det finns människor som bryr sig om dem. 

Jultomte-syndromet

Kategori: Donationer, Kulturkrock, Tankar, Volontär

Innan jag kom ned hit trodde jag att det skulle vara helt annorlunda att vara volontär. Jag trodde att barnen skulle uppskatta att jag var där och att det räckte. Men jag har insett allt mer att vi volontärer är som jultomtar för alla här nere. I våra försök att ge barnen en lite roligare vardag så har vi skapat förväntningar om att alla volontärer lämnar massa saker. Jag kom inte hit för att lämna prylar och pengar. Jag kom för att ge stöd och någon som lyssnar. Jag använde alla mina sparpengar för att åka hit, så det finns inget utrymme för att köpa massa saker. Jag tycker inte om att de redan innan jag ens ger mig iväg säger att jag vill ha klädesplagg eller olika saken. En flicka pekade hejvilt på alla mina saker och sa att hon ville ha dem, tror inge ens att hon visste vad hälften var för något. 
Jag vill inte ge bara för att det förväntas av mig, jag vill inte fortsätta med detta jultomte-syndromet. Jag vill ge för att jag vill och för att jag vet att saken eller maten behövs. Tänk att det kommer ungefär 20 volontärer per halvår och om alla lämnar saker, det blir ganska mycket i längden. Jag har märkt att de saker som barnen får är kul i en dag sedan ligger de förstörda på golvet, detta gäller för båda barnhemmen jag har varit på. Det bästa att ge är mat för det är något som de verkligen behöver. Leksaker och kläder tas inte hand om på ett bra sett och blir snabbt förstörda. Det finns inget som är heligt för dessa barn och de är inte försiktiga med de saker som de får, där av min motvilja till att ge leksaker m.m 
Jag trodde att barnen skulle tycka att det är kul att ha volontärer här men vi är bara en i mängden av jultomtar. Så om ni ska ut och volontärjobba så är mitt tips ge inte massa saker och känn inte dåligt samvete för det. Barnen saknar inte leksaker och materialistiska prylar de har bra fantasi och kan leka med det mesta. Sedan om ledningen för barnhemmet ber er om pengar så var starka, ställ många frågor så att ni är säkra på att det som de ber er om verkligen är relevant. Det betyder inte att ni är snåla genom att ställa frågor och vara lite betänksamma över vad de ber er om. Många volontärer är unga och har svårt att säga nej även fast de vill det. Människorna i Ghana pratar mycket och det kan ibland vara svårt att få en syl i vädret eller säga emot. Det viktigaste att komma ihåg är att ni är där för att hjälpa barnen, finnas där som stöd och vara en extra hand och inte vara en pengaautomat.